Om Garvning

GARVNING AV HUDAR

De råa hudarna skulle först ligga i vatten så att de blev rena; saltade från salt, färska från dynga. Detta gjordes nere vid bryggan vid ån i rinnande vatten.
Hudarna togs sedan till kalkhuset och och lades i kalkbad för att håret skulle lossna. Därefter skavdes hår och kött av på en särskild bom med skavkniv, hårsidan först och sedan köttsidan.

Så lades hudarna i pyren, som bestod av en lag av vatten och höns- eller duvgödsel.
I pyren skulle hudarna ligga i 8 dagar. Pyrkaret skulle drivas (röras om) med käppar varje dag.
Efter noggrann sköljning tog den egentliga garvningen vid.

Grova hudar strö-garvades i kar till bottenläder, som användes till sulor till stövlar och skor. Denna garvning tog 1 till 2 år.

Tunna hudar bereddes till:
Ovanläder till skor
Smorläder till stövlar och grövre skor
Toffelläder till träskor

Dessa hudar ”garades”, garvades, i bad av ek- och granbark. En tunna bark maldes i barkkvarnen och blandades med vatten. I denna lag lades hudarna och varje dag drevs karen (rördes om) med långa käppar. Efter 1 till 2 veckor togs barken upp och byttes mot ny. Efter 3 till 4 månader var hudarna garvade och råheten var då borta.

Hudarna lades därefter i läderpressen tills de blivit halvtorra. Sedan bars de upp på andra våningen och bearbetades med ett ett stötjärn på ett stort stenbord och smörjdes in med en blandning av talg och tran. Så hängdes de på långa käppar för fortsatt torkning.
Därefter bearbetades hudarna med vaskjärn på både kött- och narvsida, bersilje-lut gneds in med en borste och hudarna svärtades.

Lädersvärta tillagades av järnskrot och barklag eller vassla, som var bäst. Surt dricka gick också att använda. Efter färgningen arbetades hudarna åter på bordet.

Nu sorterades hudarna; de med vacker narvsida blev plattläder som användes till remmar, ridutrustning och selar. De övriga fick bli smorläder, det lädret smordes omsorgsfullt och narvsattes med narvkärra, glätt och narvrullar.

Pälsberedning: de pälsskinn som skulle bearbetas satte man fast i en sträckram så de hängde ner. Sedan arbetade man med räckspade. Därefter beströks skinnen med alun och salt som kokats ihop.
De kritades lite på insidan för att bli vita.

Avfall från hudarnas baksida kalkades ner i en bassäng. När våren kom breddes detta ut på trälemmar för torkning. Det torra avfallet packades och skickades till Norrköpings tapetfabrik, där det användes till tapetklister.
Håret tvättades, torkades och skickades till olika köpare som stopp i t. ex. lokputor.
Tagel och borst skickades till borstfabriken.
Hornen såldes till dem som gjorde hornskedar och kammar.

Annonser